Vad man finner med goolge och skall man stämma?

På Ekot kan man läsa om Bettina Wulff som stämmer google för att det första hon får upp när hon söker på sitt namn är kopplingar till falska rykten om en bakgrund som eskort och prostituerad. Kanske är det en reklamkupp för att sälja böcker, vem vet.

I detta ligger en intressant sak. Google och många etablerade sökmotorer som Bing jobbar med något som kallas "bubbling" och visar olika sökresultat till olika människor. Metoden minns vad du sök efter tidigare, vad annart du sökt efter och vad du har klickat "like" på. Allt detta vägs in för resultatet.

Om Bettina nu känt sig kränkt av sina falska anklagelser har hon förmodligen försökt följa medias bila av henne. Sannolikheten är stor att hon sökt efter sitt namn i kombination med prostituerad och eskort (om det nu är det hon anklagats för). Som ett resultat kommer detta att följa hennes sökningar om sitt egna namn framöver och hon har ingen enkel möjlighet att ändra på det.

Givetvis finns det sökmotorer som INTE bubblar en, själv använder jag Duck Duck Go. Där kan man dessutom söka obubblat på google om man vill, sätt bara dit !g före sökbegreppet.

Läs mer om på http://dontbubble.us/

Skall man stämma?

Slutligen får man då ställa sig frågan om man kan stämma google för att man får upp resultat med konstiga associationer när man söker. Stämning för kränkning måste ju gälla vad andra finner när dom söker och med bubbling blir det mycket svårt att veta i förväg. Bevisbördan kan nog bli lite kämpig om alla får individuella träffar som ändras beroende på vad man söker efter i övrigt.

När sunt förnuft får segra...

Det är härligt att se att sunt förnuft kan segra i bland. Vist skall man ha rätt till sina alster, sina uppfinningar och sina artistiska verk. Vist är det olagligt att piratkopiera men jakten på pirater får inte bli ohejdad.

I dag visade EU-parlamentet prov på sunt förnuft genom att säga nej till Acta.

Tack EU-parlamentet!
Ni har i dag visat prov på sunt förnuft, medvetenhet om den lilla människan och har tagit ett bra beslut. 

Det tysta underkastelsen

Ännu en lag för att begränsa vår fria kommunikation är stiftad. Effektivt tar staten bort möjligheter för oss medborgare att fritt och utan repressalier kritiskt granska och offentliggöra misshälligheter.

Om Du, som jobbar på en myndighet, skulle utnyttja ditt meddelarskydd för att läcka uppgifter som borde läckas, tex till SR eller SVT finns detta numera registrerat. Din kommunikation finns lagrad i 6 månader. Din arbetsgivare får inte efterforska och du känner dig trygg, men är du det?

Samhället har dessutom låtit privata aktörer ta över jakten på illegal fildelning (och legal fildelning när man ändå håller på).

Information om vilket IP som rapporterade kan fångas. Tillsammans med en misstanke om brott som ger böter i annat sammanhang kan myndigheter eller privata fildelningsjägare efterfråga ditt IP, be om uppgifter 6 månader tillbaka för att söka efter information om ditt bort och på vägen efterforska din läcka. För de privata IPRED-jägarna är inte myndigheter och står inte under begränsningar om efterforskning.

Det stör mig att våra möjligheter att umgås på nätet utan myndigheternas möjlighet att spåra krymper.

Men det som stör mig än mer är att det sker utan att jag ser någon direkt debatt innan lagarna röstas igenom. Dom kommer upp som ett tok-förslag och plötsligt är det en lag med korta notiser i tidning och radio. 

Saknar vi insikt om att det är oss det handlar om, det vi skriver om på facebook, det vi köper via nätet, det vi bloggar om eller det vi söker efter på google? Eller för den delen det vi skickade via e-post i förtroende.

Vi har alltid kunna leta efter en viss annons i tidningen utan att ens vår partner med självklarhet kan veta att vi ens letar. Nu lagras alla våra sökningar i 6 månader och man kan dessutom efterforska material redan vid böter. För vi kan nog alla erkänna att vi mellan varven söker på sådant som, med ett paranoid perspektiv kan uppfattas helt fel.

Vi har vant oss vid att vara anonyma på internet, men nu är det slut på det.

Med Svenska folkets sorgligt tysta medgivande. 

Erik Ridderby (MP)